Är det inte fantastiskt med tåg?

Jag sitter på en buss någonstans i södra Medelpad. Det är mörkt ute och jag är tillsammans med en massa människor som jag inte vet vilka det är; men vi har en sak gemensamt: Vi fick inte åka tåg hela vägen till Stockholm. Nu måste vi åka buss till m i n s t Söderhamn på grund utav att X2000 inte klarar av mindre än 5 grader celsius. Alhamdulillah!
Nå, man vet aldrig vad Gud har för planer för en – det är väl någon anledning för stor för att jag ska kunna förstå den i min mänskliga enfaldighet. Eller så testar Han mig bara. SM i fromhet, här kommer jag!

Jag har spenderat helgen i Härnösand med mina gamla vänner från Kapellsberg Musikskola. Det var både trevligt och otrevligt; trevligt för att jag saknat många av dem, men otrevligt därför att det dök upp vissa otrevliga spänningar mellan en god vän och en ond idiot. Detta ledde till att jag inte söp, att jag inte ens blev full, bara lite less – jag mindes plötsligt allt det dåliga med Härnösand.
Men jag fick träffa Gus, Gertten och Nicklas, vilket var trevligt. Och så Peter och Anders också, de ska man inte förglömma! Många saknades dock, vilket märktes.

När jag skulle instruera Gus’ kompis David (som numera går på skolan) i hur man framkallar film så låg det kvar tidningar i fotolabbet som var adresserade till mig. Jag hittade dessutom negativ som tillhörde mig i en låda, precis där jag ställt den för ett och ett halvt år sedan. Något säger mig att det inte är många som besöker det där labbet. Slöseri.

Jag bodde hos Tomas och Karin i deras nya lägenhet, vilket nu när de sista från den gamla klassen har slutat kommer att vara det enda som lockar med stan. Det är alltid trevligt att träffa de mysiga vännerna – allt är så underbart alternativt hos dem och man bara flyter in i sammanhanget på ett behagligt sätt. Esperanto, vegetarisk mat, musik, te och miljöpartism, alhamdulillah!
Vi gick på språkcafé på stadsbiblioteket; det skulle vara italienska, esperanto, spanska och franska representerade. Vi blev lätt största bordet med samtliga italienskaaspiranter sittandes kring vårt bord (ansvarige för italienska var inte där). Det hela blev mycket spännande när samtalet fördes på esperanto, latin, italienska och spanska och alla förstod varandra. Helt bisarrt, men häftigt! Alla närvarande märkte att någonting konstigt var i görningen och spänningen intensifierades.

Jag är fattig; studiebidraget halveras, antalet bandspelningar minimeras under december och jag har inget arbete. Blä. Måste kanske sälja av några grejor, någon som vill köpa en lutgitarr? Kanske?

Men jag har en fin flickvän i Lund, ananasjuice i ryggsäcken och en ny grön basker på huvudet. Världen är nog på min sida i alla fall. Alhamdulillah!