På väg till Lund – Lund-en

Jag brukar ofta blogga när jag sitter på tåg, och det gör jag nu också. X2000 mot Lund, det är tidig måndag morgon, dimmigt och mörkt ute och jag är inte så trött som man skulle kunna tänka sig att jag skulle vara. Jag gick ju och lade mig redan tio, trots allt!
Olle sov över. Han ska låna lägenheten nu i en vecka och han låg och sov på en madrass på golvet när jag gick; jag tror inte att han var riktigt medveten om vad som skedde:
– Nu drar jag, Olle! Vi syns på fredag!
– Eh, va’? Vad är klockan?
– Kvart i fem, måste dra, och du måste stänga dörren efter mig.
– Vart ska vi?

Jag har handlat alldeles för mycket saker på Tradera i dagarna – vad ska man göra med ett kamerashoppingberoende? Nåja, jag kan ju trots allt använda alla sakerna – det lovar jag er – det är mestadels objektiv och ett par medföljande hus, men ändå många grejjer. En av försäljarna undrar jag mycket över; han heter Dejan, bor i en förort till Helsingborg, kallar sig för “Klockmannen” på Tradera och har över femtonhundra avslutade auktioner av mestadels klockor, mynt och dragspel. På de auktioner jag tittat på så verkar dock han i alla fall veta vad det är han säljer – och när han inte vet det så är det “rester av ett dödsbo”. Jag undrar ja, nåja. Pentaxkameran jag köpte av honom kan ju inte ha ett särdeles högt försäkringspris i alla fall… Han kallas “störste bedragaren på Tradera, gott folk!” av en missnöjd kund, men det är bara cirka en procent av hans kunder som har varit missnöjda, så jag tror att jag klarar mig.

Jag ska nu hälsa på min kära My i hennes nya hemstad Lund; det är första gången jag är nere och ser till henne, så det ska bli spännande. Jag stannar tills på fredag då jag åker upp igen för att ha spelning i Smedjebacken (var det nu ligger) och sedan också Julita på lördag.

Nu under den gångna helgen så spelade vi i Dannemora igen hos Alan på Wärdshuset. Första kvällen var mycket lyckad med fullsatt och mycket dans, men på lördagen var det visst någon slags 60-70-tals danskväll “på bruket” som stal alla besökare. Alan var dock nöjd ändå, och vi satt och drack pilsner med karln och hans familj tills sent. Vi kom “hem” till Köping vid halv sex på morgonen och jag och Markus sov över hos Karin (som i sin tur sov över hos mig). En över huvud taget lyckad helg skulle jag säga; Dannemora gruvor var sevärda med hisnande djup och storslagna vyer. Konstiga ställen man kommer till med bandet; vandrarhemmet vi sov över på mellan fredag och lördag var antagligen hemsökt, i alla fall enligt Brendan och Palle. Brendan var riktigt skraj och hoppade ur sängen ett flertal gånger under natten när kyliga vindfläktar svepte genom rummet. Jag sov som en stock.

Kaj al la esperantistoj mi havas kelkajn novaĵojn: Mi vivas kaj sidas en trajno al Lund por viziti mian amatinon My. Do, preskaŭ nenio okazas en mia esperantista vivo ol la baldaŭa alveno de esperanta libro: “La Majstro de l’ ringo” de Tolkien. Ĝi estis EGE multkosta, 75 eŭroj, sed mi esperas ke mi ŝatos la tradukon de William Auld.

Mi pensas ke la pasintvendreda “Ruĝvestita tago” en Svedio estis ja malvenko. Preskaŭ neniu vestis sin ruĝe ol mi, kaj kiam mi demandis kelkajn homojn ilil nur respondis ke: “Ho, mi forgesis” aŭ “jes, sed ne plaĉas al mi ruĝaj vestaĵoj”…
Laŭ mi, la ĉina kaj la hinda parlamento devas eniri la konflikton en Burmujo tuj – ili estas la solaj kiujn la ĵunto aŭskultas, kaj se ili ne farus mi bojkotu la tutajn olimpajn ludojn venontjare, kaj ni estu kun mi!