Larvigt - Lajve

Jag är på larv, egentligen. Fast just nu så sitter jag framför datorn hemma hos Pettler i Västerås och är ganska trött – vi kom i säng vid två och skulle upp tidigt för att fortsätta skriva. Det vi gör är en tidning IN-larv, som vi trycker på laserskrivare och distribuerar glatt på området; den är faktiskt väldigt snygg, om jag får säga det själv – men som vanligt blir man lite trött framåt de sista dagarna. Vi gör tidning på morgonen, printar, cyklar ut på eftermiddagen, säljer, antecknar nya händelser, äter mat och cyklar tillbaka till Pettlers och sover. Mükket trevligt.

Valborg firades i år också – jag hade tänkt att göra massor av saker, men alla drog sig ur och jag satt där ensam och visste inte vad jag skulle göra. Ensam, och ensam. Jag hade inflyttningsfest när detta hände; jävligt kul fest med blandade knasiga kompisar. Kul när ens blandade kompisgrupper fungerar ihop.
Då ringer Maksim' från Esperantoland och bjuder in mig på valborgsfest hemma hos honom och Astrid i Vänge (utanför Uppsala). Mycket bra, tänker jag och tackar ja. Och det gjorde jag rätt i – det var mycket trevligt och esperantistiskt.

Väl på festen så kände alla Tomas från Härnösand, och det kändes som om jag hört talas om alla dessa människor förr. Och alla var mycket trevliga och roliga, och många språk talades på samma gång – franska, spanska, svenska och esperanto. Lite förvirrande kanske?

På första maj så var jag åter tillbaka i Stockholm för att gå ut på promenad med andra rödklädda. Vi samlades på Medborgarplatsen (jag och Aron) och tågade strax bakom blåsorkestern som spelade de sedvanliga hitsen när vi tågade genom stan. Jag tror aldrig jag sett ett sådant stort förstamajtåg nånsin; folk är arga, mycket arga, och de anar inte hur arga de kommer att vara om tre år.

---

Mi partoprenas en lajvrenkontiĝo, fakte. Sed nun mi sidas ĉe komputilo en la domo de Peĉjo en Västerås kaj laciĝas fakte – ni ekdormis je la dua kaj estis vekonta frue por daŭrigi la skribadon. Ni verkas gazeton enlajvan, kion ni printas en lazerprintilo kaj distribuas en lajvareo; ĝi fakte estas belega, se mi mem demandus min – sed ja kompreneble oni iomete laciĝas dum la lastaj tagoj. Ni findormas frue, verkas gazeton, printas, biciklas areon posttagmeze, vendas ilin, notas novajn novaĵojn, manĝas kaj revenas Peĉjodomon per biciklo por dormi. Ëgë bönë!


Valpurga antaŭvesperofesto ankaŭ - mi planis fari multajn aferojn ĉi tijare, sed ĉiu amiko aliplanis samtempe kaj mi sidis sole en mia loĝejo. Sole aŭ sole... Mi havis transloĝiĝan feston (jaja, mi transloĝiĝis ĉi tien septembre, mi scias) tiam ĉi tio okazis. Ege amuza festo kun frenezetaj amikoj. Estas agrable kiam amikoj el malsamaj amikaroj ŝatas unu la alian!
Tiam Maksin' alvokas min de Esperantujo kaj invitas min al Valpurgfesto en Vänge apud Upsalo – "ege bone" mi pensis kaj jesdiris. Mi faris la pravan, ĝi estis ege plaĉa kaj esperantisma!

En la festo (en eta rustika kabano) mi renkontis plurajn homojn kiuj ĉiuj konis Tomion de Hernusando, kaj ŝajnis al mi ke mi poste aŭdis pri ĉiun. Ĉiuj estis agrablaj homoj kaj pluraj lingvoj estis uzata – la franca, la svada, la hispana kaj esperanto. Konfuze, ĉu ne?

Je la unua de majo mi estis revenita de Stokholmo por promeni kun aliaj ruĝvestitaj samideanoj. Ni renkontis ĉe La Civitana Placo (Medborgarplatsen) kaj marŝis La Reĝan Ĝardenon (Kungsträdgården) post la blovinstrumentorĥestro, kiuj ludadis la batantajn marŝmelodiojn kiel "La internacio" kaj "Un Pueblo Unido".
Estis la plej granda unua de majo-marŝo de antaŭ la 1950-oj; la civitanaro estas kolera, ege kolera, kaj ili ne scias pri la grando de ilia kolerego post tri jaroj!