Koncentrationssvårigheter Teil Zwo

Ja. Det går lite framåt, det gör det ju. Men det är sådana sjuka mängder namn, verk och benämningar som måste inpräntas i skallen att det börjar gå åt det löjliga. Nu har jag i alla fall nästan koll på kejsarna fram till Severiska dynastin – kommer det något efter så är det klenare.

Igår hade vi spelning för Länsstyrelsen i Örebro. Typ tvåtusen var för två set, borde det bli, eller nåt. När väl pengarna kommer, om de kommer.
Sen blir det fest!

Hur som hafver – det gick fullständigt åt pipan på många vis då helt plötsligt monitorn började ge ifrån sig fruktansvärda glappljud. Det sprakade som jag vet inte vad, och det gick inte att koncentrera sig för fem öre – vi fick avsluta några sånger i förtid för att det lät som fuck.
Över lag så tycker jag att det var lite baksmällan från i lördags som slog till; så bra som det var då kan det ju inte vara jämt. Faktum är att det nästan aldrig är så, bar att vänja sig. Vi åt i alla fall gratis OCH på en kinakrog. Jag blev så mätt, så mätt – först nån slags god kyckling och sen massa plock och gott. Ingen öl dock eftersom de hade hyrt stället (normalt sett så spelar vi på ställen som hyr in oss, och då brukar det ingå en massa dricka).
Men det som var roligast var nog att ljuset inte ingick denna gång heller! Det fanns massor, massor och åter massor med lampor på den enorma scenen (Folkets hus) men de fick vi inte använda, så det blev till att spela i halvdunklet. Jag tror att det var första gången jag spelat som publiken inte tittade på oss – för att de inte såg oss!
Jössas. Ska det fortsätta så här?

Vår trummis Palle är också så tokroligt förtjust i en viss person – han fnittrar (30+;are ska inte fnittra) när han ser henne och beter sig som en mellanstadieelev. Så roligt! Han får lösa det hela själv, men det är jävligt roligt att titta på!

Publiken hade dock kul och dansade loss ordentligt, vilket är det viktigaste. Trist bara att spela på en onsdag då alla måste gå hem tidigt för att orka med jobbet dagen efter. Den som dansade mest var deras chef, vilket ändå måste räknas, va?
Markus kom på varför alla dansade: Deras chef stod på dansgolvet och skrek:
"Nu dansar ni, era jävlar, för de här var svindyra att hyra in!"
Varpå alla dansar bugg (de gjorde faktiskt det!) med ansträngda leenden.
Så tror jag att det gick till.

I Solna hade det varit biljakt fick jag höra – hade tänkt att ta en sväng förbi morsan under eftermiddagen, men det var väl tur att jag inte gjorde det. Massa skottlossning och grejjer, och i Råsunda villaområde dessutom!
Jag har varit med om en biljakt därikring när jag var liten, ganska dramatiskt faktiskt:

En gång för länge sedan så var Robin och hans då cirka 40-årige far på väg hem från en promenad kring Råstasjön. De spatserade genom det lilla villaområdet kring kvarteret "Slottet" när de börjar höra skrikande bildäck och sirener – det låter som om jakten pågår överallt då ljudet kommer från flera håll. Till slut, infarandes på samma lilla gata de står på (Tottvägen) kommer två svara volvobilar i säkert sjuttio knyck. De två hinner slänga sig åt sidan innan de två bilarna far förbi. Så fort den sista av de två är ur synfältet bakom en häck så hörs ett stort brak och brandrök utvecklar sig – den sista av de två bilarna har kört in i en massiv gjutjärnsstolpe som nästan vikt sig av smällen.
Till platsen kommer nu bylingen i massa piketbussar och börjar förhöra de vitnen som var på plats medan de plockar ut det mycket trasiga paret (en man och en kvinna) ur bilen. Robin och hans far börjar prata med SIDA;s dåvarande VD som bodde i grannhuset. Denne säger att det visst hänt något liknande förr, och verkar trött.
Snipp snapp.

Så det är visst vanligt där i trakten. Varför?

Min moster hade visst inte bröstcancer. Fy fan vad skönt. Hade varit lite mycket elände på samma gång om så hade varit fallet… Šukrān Allāh!